Efter att vi gick ut med nyheten om att vi väntar tillökning i familjen så har reaktionerna för det mesta varit positiva, men så klart så har det dykt upp en och annan konstig reaktion. Som till exempel när jag och Elias var och hämtade Adam från förskolan, och Elias sa till hans gamla lärare, som även nu är Adams, att Adam skulle bli storebror, då sa hon först grattis och sen vände hon sig till mig och sa ”ni kunde inte ha planerat det lite tätare mellan adam och den i magen”. Just där och då reagerade jag inte på det, förens jag kom hem och blev typ arg. För vad vet hon om vi har försökt i fem års tid att skaffa barn? kanske har jag fått flera missfall? Det var ju kanske bara tur att hon sa det till mig, och inte någon som kämpat och förlorat på vägen.
Sen fick jag en kommentar från en mamma som har ett barn, att hon fattar inte hur man orkar skaffa fler barn, att hon och hennes man aldrig skulle kunna tänka sig att skaffa mer än det barn dom redan har…
Tänk vilken tur att alla är olika!
Senaste kommentarer